Om man ändå kunde få vara lite sjuk

Idag är en dag som hade lämpat sig alldeles utmärkt för en släng av influensa eller i alla fall en förkylning så allvarlig att man måste bli sängliggandes. Problemet är bara att jag aldrig blir sjuk. Senast jag hade feber var i februari 2007. Anledningen att jag minns det så väl är att jag var helt ensam i min lilla lägenhet i Uppsala. Jag grät och längtade efter någons omtanke, konstant tänkandes: "Nu dör jag". Det värsta av allt var att jag hade så svårt att prata att jag inte ens kunde ringa någon för att förklara hur dåligt jag mådde. Varenda ord mynnade ut i en hostning och lungorna kändes som en skrumplever. Såhär pågick det i...kanske ett dygn. Sedan var jag frisk igen. Jag har tagit penicillin en gång i mitt liv och det var på Rhodos för några somrar sedan. Den 4-dagarskuren köpte man på receptfritt på grekiska apotek och efter en kvart var man frisk. Jag har aldrig haft maginfluensa, öroninflammation eller halsfluss. Ibland brukar jag intala mig själv att jag mår lite dåligt, men framförallt brukar jag intala Viktor det. Jag älskar att ligga i sängen och bli serverad glass och coca-cola, läsa tidningar och nysa. Detta brukar jag göra ändå, men det är aldrig riktigt så befogat som när man verkligen har feber eller åtminstone lite halsont.