Jag är inte fabolous i skidbacken. Men jag älskar när våren är påväg, som nu. Lyssnar på musik som påminner om ljusa kvällar, tar ett glas rödvin och skjuter fram Dostojevskij ännu en dag.

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång

Plågar mig själv med lite nostalgi. Elakt mot min stackars lilla själ, och dessutom onödigt att försöka fiska efter en känsla som endast finns i minnet av en vår för några år sedan. En doft av utslagna björkar, en smak av vodka med läsk men framförallt musiken jag just nu youtubar. Det gör ont på ett konstigt sätt. Ska spela bort mina tankar med lite betapet, vänta till Viktor kommer hem från marknaden och sedan ha en kväll man om några år minns?

Lik i garderoben

Rotar igenom min garderob i hopp om att hitta ett par snygga sandaler att ta med till Barcelona på lördag. Hittar till exempel: mina gamla favoritstövlar, fortfarande fyllda med torkat blod efter att jag snubblat ner för trappan på Grammisgalan -06, rivit upp strumpbyxor och knä, men utan att inse vidden av mitt blödande fortsatt kvällen som om ingenting hade hänt. Alltså ew. Tur att man vuxit upp.

Flying your way (NOT!)

Jag hatar Brussels Airlines och alla andra jävla skitbolag som har inkompetent personal som får en att känna sig dum trots att det är deras fel att livet är skit.
Såhär:
Jag ringer och frågar om man kan ta med cykel på flyget, sträckan Casablanca-Köpenhamn. Kundtjänsttjejen svarar att det går mycket bra och jag ber henne se efter en extra gång att det verkligen finns plats för den. Det gör det.
Bokar biljett, betalar extra för en Flex Economy plusplus-biljett, så att man sedan slipper lägga till ytterligare bagageavgifter på flygplatsen.
Ringer tillbaks för att de ska markera att vi ska ha med oss en cykel, så att det inte ska bli några missförstånd på flygplatsen.
Tjejen i luren: "Det är väl KLART att man inte kan ta med sig en cykel från Marocko, dumhuve."
Alltså detta kan låta som en bagatell men det är det inte för denna dag sög redan innan denna flygbokning ägde rum och nu blev allting tusen gånger värre.

Söker lägenhet i Paris: svarar på 4 annonser, får 4 svar. Är detta ett skämt eller? På blocket.se brukar man svara på 100 bostadsannonser, men endast få 2 svar. Paris, je t'aime, typ.

Om man ändå kunde få vara lite sjuk

Idag är en dag som hade lämpat sig alldeles utmärkt för en släng av influensa eller i alla fall en förkylning så allvarlig att man måste bli sängliggandes. Problemet är bara att jag aldrig blir sjuk. Senast jag hade feber var i februari 2007. Anledningen att jag minns det så väl är att jag var helt ensam i min lilla lägenhet i Uppsala. Jag grät och längtade efter någons omtanke, konstant tänkandes: "Nu dör jag". Det värsta av allt var att jag hade så svårt att prata att jag inte ens kunde ringa någon för att förklara hur dåligt jag mådde. Varenda ord mynnade ut i en hostning och lungorna kändes som en skrumplever. Såhär pågick det i...kanske ett dygn. Sedan var jag frisk igen. Jag har tagit penicillin en gång i mitt liv och det var på Rhodos för några somrar sedan. Den 4-dagarskuren köpte man på receptfritt på grekiska apotek och efter en kvart var man frisk. Jag har aldrig haft maginfluensa, öroninflammation eller halsfluss. Ibland brukar jag intala mig själv att jag mår lite dåligt, men framförallt brukar jag intala Viktor det. Jag älskar att ligga i sängen och bli serverad glass och coca-cola, läsa tidningar och nysa. Detta brukar jag göra ändå, men det är aldrig riktigt så befogat som när man verkligen har feber eller åtminstone lite halsont.

Jag älskar soundtracket till O.C. även om jag inte längre är tonåring

As good as it gets

Jag har lite svårt att skriva ner tankar när jag är lycklig. Jag antar att detta gäller de flesta. Man vill skriva om hur svårt livet är och berätta om dekadens och självhat. Varför? Kanske för att det gör sig bättre i text, mer dramatik och så vidare. I helgen var jag i Stockholm. Gick hem tidigt från klubben, käkade gröt till frukost och avnöjt en pjäs på Dramaten. Detta är inte alls lika snyggt att skriva om som det hade varit om jag blivit dumpad och testat kokain för första gången. Dumt. Dumt att jag mår bra.

Det som började med att jag gick ut till hallonbuskarna i duggregn har nu utvecklats till någon form av maniskt smulpajsbakande. Jag undrar just vem som ska äta upp denna orgie av smör, mjöl och vinterhallon. För säkerhets skull har jag dessutom fryst in lite råa hallon, om det skulle vara så att nästa pajbegär infaller efter säsongens slut.

Har jag någonsin varit en del av detta?

Om du någon gång funderar på att börja plugga: besök en korridorsfest i Lund klockan 03 på natten, gärna i början av terminen då studenterna är som "spexigast". Sedan är du nog beredd att börja arbeta dig upp för vilken yrkestrappa som helst.

I'm stuck forever

För att muntra upp ger jag er en bra sak med tillvaron:
Om man är medlem i HM Club får man 25% rabatt på valfri vara.


Skoja, det är ju inte så jävla bra. Men jag kom inte på något bättre.

Fuck forever if you don't mind

Jag älskar att vara ledig men att inte ha någon sysselsättning är fan det värsta jag varit med om. Vad gör man i livet om man inte jobbar/pluggar/har en pojkvän att passa? Sällan har jag varit med om någonting mer stressande. Har alltid skrattat när det talats om folk som blivit utbrända av att vara arbetslösa (typ), men nu sitter jag här och kastar sten i glashus. Jag är arg och jag är ledsen och jag hatar mig själv och livet. Allt jag begär är en snygg lägenhet i någon europeisk storstad, en bag in box i kylen och ett välbetalt jobb som gör mig till en bättre människa. Om någon kan berätta var detta står att finna så vore jag evigt tacksam.

Jag önskar mig:

En livscoach som kan hjälpa mig att få något att drömma om. Något att leva för, sträva efter, försöka uppnå. Min framtid är ett blankt papper och jag vetifan vad jag vill fylla det med. Hjälp, någon?

Tidigare ikväll var jag med om en så jobbig situation att jag var tvungen att ta av mig fårskinnstofflorna på grund av hastigt stigande kroppstemperatur. I övrigt har dagen, som började klockan två efter fyra timmars sömn, bestått av matlagning och kurragömma. Nu ska jag göra det jag gör när jag vill mysa med mig själv: Titta på The Holiday men somna innan Jude kysser Cameron.

Äppelskrutt

Fråga 2: Var sitter delete-knappen på en MacBook? Och hur gör man Ctrl+Alt+Delete? Jag har gått från min egen HP till Viktors kvarlämnade, men det är mycket jag inte förstår.

Min fråga är: Vågar man åka till Malmö trots att det är Malmöfestival? Till saken hör att att jag ska åka kollektivt. Ni vet, ett tåg fyllt till bredden med ölburkar, svett och höga röster. För mycket folk på för liten yta, dessutom folk som "festar". Jag tror jag kräks.

Livet på landet

Igår gick jag tre promenader, idag en. Jag kör lite bil trots att miljön tar skada, kompenserar genom att dricka enorma mängder ekologiskt kaffe med Julia. Umgås med barn. Jag har som alla andra coola tonåringar alltid ansett mig hata barn, men det gör jag verkligen inte. Speciellt inte barn som är framkrystade av någon av mina systrar. Barn med mina gener=bästa barnen. Annars gör jag inte så mycket. Sover tio timmar per natt och tittar på gamla DVD-filmer. Njuter av tystnad och mammas omhändertagande, känner friheten i att plocka med mig ICA-kortet så fort man tycker sig behöva en frukt eller dylikt.

När min kille bytte ut mig mot en cykel

Jag tog avsked från Viktor klockan åtta i morse, men han har inte hunnit längre än till Dalby. Så nu är det jag som sätter mig i bilen med packad picknick-korg. Känner stark separationsångest, men det bästa är att jag inte behöver känna mig störig eller efterhängsen för jag vet att han älskar mig! Och mat!

Jag har en liten böld på min hals som jag inte vågar känna på, för jag tror det är cancer och jag vill helst inte beröra cancer. Ska som tur är snart till min pojkvän och hans läkarfamilj som förmodligen vet bot på sjukdomar såsom...cancer. :(.

Har nu flyttat från Stockholm. Befinner mig i Brösarp. Grusväg är det nya asfalt, Götes Allköp det nya Seven Eleven och allt det där. Var hösten kommer att spenderas är dock oklarat, det ryktas om Paris. Jag måste ju förvara min kropp någonstans medan min kärlek cyklar tusen mil. Känner mig handlingsförlamad, vilket nog är en ganska befogad känsla. Hipp hipp hurra.

Ibland
lever jag
mig
verkligen
in i
musiken.
Här spelas
Håkan påväg
från
förfest.


(fotograf & medpassagerare: Malin)

Ensam i Stockholm

Idag skulle jag kunna handla kläder för några tusen, beställa en resa till någonstans långt bort, gå en promenad längs vattnet i solen, börja ett nytt liv, eller i alla fall städa. Men vissa dagar är bara så svåra att starta, speciellt när jag är ensam här i lägenheten. Det finns liksom ingen som säger till mig på skarpen, och jag är ganska dålig på att göra det själv. Tänkte att det skulle bli enklare att göra det via bloggen:

Nu jävlar fönar du håret och sedan går du ut och möter dagen!

I don't shine

Varför måste måndagskvällar ägnas åt facebook nu när jag slutligen fått den jag älskar? Halvsitter i sängen med nagellacket i flagor omkring mig. Hungrig är jag också.

What doesn't kills you

Vaknade i en tom lägenhet klockan nio. Borstade bort vinsmaken och satte på mig skorna, gick ut. Blev bjuden på kaffe på Julias jobb. Köpte kläder och skor med Johannes som smakråd. Det mesta jag köpte var nog ganska fult, han sa att det var fint, för man vill väl vara schysst. Sicksackade fram på gågatan för att undvika bekanta ansikten. Hatar att behöva fråga om läget utan att bry sig. Åkte hem via Sillaröd, fick se några nykläckta kycklingar och som vanligt önskade jag att jag också vore nykläckt. Tänker att jag kanske borde isolera mig här. Jag gillar att ha fönstret på glänt, höra fåglarna och se himlen. Nu ska jag bädda ner mig i en soffa, titta på Forrest Gump och fälla en tår i min mammas knä. Gråter av bara tanken på hur skönt det ska bli.

Söndagskväll

Ska man behöva leva såhär?