Det som började med att jag gick ut till hallonbuskarna i duggregn har nu utvecklats till någon form av maniskt smulpajsbakande. Jag undrar just vem som ska äta upp denna orgie av smör, mjöl och vinterhallon. För säkerhets skull har jag dessutom fryst in lite råa hallon, om det skulle vara så att nästa pajbegär infaller efter säsongens slut.