Söndagskväll

Ska man behöva leva såhär?

Fredagsmorgon

Ska man behöva leva såhär?

Some are a melody, some are the beat

Igår åt jag och Julia en matig gryta, drack lite vin och en drink bestående av vaniljvodka, drinkextrakt och kranvatten. Sedan var vi ute. Stureplan var sig likt, trots att jag aldrig upplevt det i såhär pass nyktert tillstånd. Alla var fula. Somnade när solen gått upp och vaknade två timmar senare. Skildes åt på centralen. Plågade mig genom tågresan med musik att må dåligt av, anlände till Uppsala med ett vemod. Köpte en paprika, promenerade hem till Henkan. Senare hem, somnade, vaknade svettig för någon timme sedan. Nu vill jag somna igen. Denna såkallade vakenhet ger mig ingenting.

Tillflyktsorter

Finner absolut ingen ro. Så fort jag tar det lugnt, är ensam och tänker efter så finns det för mycket saker att ta itu med. Hoppas att Bromma är förorten where troubles melt like lemontrops. Potentialen finns!

Guds vägar äro outgrundliga

Ikväll har jag ätit middag med min storasyster och hennes pojkvän. Medan jag njöt till fullo av min oxfilé och solnedgången över Söder så bråkade de om bordsplaceringen på deras stundande bröllop.

Something in the air

Jag, som alltid har nedvärderat folk med allergier, har antagligen drabbats av någon form av pollenallergi. Kul. Där sprack teorin om att allergiska människor är losers hela bunten.

I think I died in an accident, 'cause this must be heaven

Skulle gärna se att jag inom en snar framtid råkar ut för en olycka som medför att jag drabbas av minnesförlust. Kan tänka mig att behålla förmågan att tala, gå och självklart min utomordentliga känsla för god smak. Allt annat får gärna bli becksvart. Det vore så befriande.

LOL

Att jag skriver så mycket om hur synd det är om mig och hur mycket ångest mitt liv innehåller. Det är ju inte alls så, egentligen. Jag älskar allt med livet. Jag älskar förutsättningarna, atmosfären och att allting ibland är sådär bra som det borde. Sen finns det ju även dessa stunder då man ligger ensam i sängen med datorn. Då är livet kanske inte alltid så jävla fett.

We'll all float on anyway, yeah

Allting började så himla bra. Två folköl i parken, sedan vidare till en fräsch uteservering där vi slapp betala för våra Heineken. Sedan började det (tankar, känslor) strula lite. Jag fick dock några bekräftelsesamtal, de som jag behöver för att kunna överleva en kväll som redan vid 22-snåret känns avslagen. Drog till ett astråkigt ställe. Försökte tänka på annat genom slabbiga drinkar och dåliga låtar. Tänkte bara på honom hela tiden. Avslutade kvällen i baksätet på en bil, med en cheeseburgare som min syster just nu står och kräks upp på toaletten.

Är inte riktigt mig själv, har varit klarvaken sedan 04. Kanske är det bara så att jag börjar komma ur den här utvecklingsstördhetsdimma som jag varit fast i senaste veckan. Denna morgon har bestått av lite för mycket nostalgi, Fucking Åmål och nagelvård. Mina naglar ser dock ut som skit. Nu ska jag ta en dusch, senare ska jag även äta en skollunch och köra bil. Fort. Gärna långt. Gärna ensam.

Liten lösning på problem

Att ha en vän som skickar några ton uppskattning i SMS-form, precis när man behöver det. Är på rehab i Skåne, men funderar på att ta några öl ikväll. Tyvärr finns det inget som helst intresse för vardag. Inget alls.

Yeah!

Gör såhär: Drick jättemycket sprit några dagar i sträck, sista dagen förstör du det bästa du har, sov någon timme. Vakna upp och känn efter. Hihi. Livet är så roligt.